Nu har det snöat i tre dagar. Måste ha kommit minst 30-40 cm härlig pudersnö som lägger sig som bomull på marken. Jag har varit ut en sväng med bilen och det var inte kul. Snörök efter E4 som gjorde att jag nästan inget såg. Ska ut en sväng till för att hämta dottern i stan. Känns inte kul för nu har det blivit mörkt också.

Kom i alla fall att tänka på ett snöovädet som var för ganska många år sedan. 15 år Det måste vara nästan 15 år sedan.  Vi var i stugan och där ute i obygdenföljs snöoväder och stömavbrott garanterat. Så även denna gång. Efter några timmars snöfall så försvann strömmenGrejen var att vi skulle fira något, kommer inte ihåg vad nu, och min familj och min far hade åkt i förväg och vi väntade på min mor som jobbade sent.  Äldsta dottern var ca 3 år oc h hon längtade efter sin mormor. När strömmen försvann blev hon orolig för mormors skull och undrade hur hon skulle se något. Vi lugnade henne och sa att mormor vet ju att vi är i stugan så det skulle ordna sig. Vi satt med tända ljus i värmen från köksspisen och hade det mysigt. Dottern fortsatte dock att oroa sig för mormor. När så mormors bil äntligen svängde av från landsvägen upp mot stugan riktigt såg man hur lättad dottern blev. Hennes spontana utrop blev: Men mormor har ju lysen på bilen.

När jag då äntligen förstod hur dottern hade funderat insåg jag den barnsliga logiken. Strömavbrott betyder ju att man inget lyse har. Den här gången blev det uppenbart hur hon hade funderat. Hur många andra gånger har inte hon, eller andra barn, suttit med sina funderingar och kanske oroat sig men inte lyckats få de vuxna att förstå?

Har precis insett att föräldraledigheten närmar sig sitt slut. Det känns som att jag kommer att slitas mitt itu när jag tänker på att min lilla Ella ska börja på dagis. Jag får gråten i halsen bara av att tänka på det. Träffade en kvinna på affären häromkvällen som berättade att det går ca 100 barn på förskolan här i Bjästa nu. Snacka om omställning för Ella. Här hemma får hon full uppmärksamhet. Så fort hon piper är det någon som hjälper henne. När hon börjar förskolan blir hon bara en i mängden, en av alla andra 100 barn som också går där. Okej, jag vet att de är indelade i olika avdelningar, fem stycken tror jag, med det spelar ingen roll för mig. När barnen är ute på gården så är det ju likt förbaskat hundra ungar som springer runt. Det finns ingenting som kan få mig att tro att någon ska kunna hålla koll på min lilla Ella i den röran. Jag har ju jobbat på förskolan så jag vet ju hur det är. Jag går inte på något bullshit om att alla barn syns. Nej, fy fan för att behöva lämna bort henne.

I måndags åkte mannen och jag till Stockholm. Han skulle jobba och jag och lillan följde med som sällskap. Hon är helt otrolig. Tågresan tog drygt fyra timmar och hon skrek inte på hela resan. Gick lika bra på vägen hem.

Då började jag fundera på det är med att resa med barn. jag och min man har alltid rest mycket. När vi fick vår första dotter bodde svågern i England. Närmare bestämt i Cheltenham. Det är en otroligt vacker stad och vi åkte dit flera gånger med dottern innan hon ens fyllt ett år. Sedan kom dotter nummer två och samma sak då. Vi hälsade på honom flera gånger. På flyget fick de små presenter från flygbolaget. Vi reser alltid med SAS och de har små pyssel som barnen får så de kan roa sig. Jag kan aldrig minnas att det var några svårigheter med flickorna under resan.

När ena tjejen var 3,5 år och den andra 2,5 år åkte vi till Los Angeles för att hälsa på svägerskan. Det var ganska lång resa och ganska många timmar på flyget.  Flygrutten hem var jobbig. Vi åkte från LA, via Seattle, via Köpenhamn, via Arlanda och slutligen Gideå. Mellan Köpenhamn och Arlanda hamnade jag och ena dottern bredvid en svensk man som berättade att han suttit bakom oss från Seattle. Han sa att han flög mycket och hade aldrig varit med om att två barn varit så lugna och harmoniska en hel Atlantflygning.

Nu låter det som att jag skryter men jag menar inte så. Eller, lite mallig är jag väl men det är inte det som är poängen. Min fundering är: Vad är det som gör skillnaden för barnen när man reser?

Ofta när vi rest, med eller utan barn, har jag slagts av hur skitjobbiga ungar kan vara när man reser. Som när vi åkte från Stockholm nu. Min lilla var hur lugn som helst, detta trots att tre andra ungar i samma vagn skrek mer eller mindre hela vägen. Jag undrar vad föräldrarna till dessa barn tänkte. Vad gjorde dom för att göra resan roligare för sina barn? Jag menar, man kanske får släppa på sina principer för att resan ska bli lite mer av ett event. Barnen har ju inte bett om att få sitta stilla i fyra timmar! Det är vi vuxna som drar våra barn kors och tvärs genom landet och då tycker jag att vi får anstränga oss lite för att underlätta för barnen. Även om det inte är fikadax kanske man kan ge dem en bulle, även om det inte är lördag kanske man kan köpa en godis i Bistron, även om man är trött själv kanske man kan leka en lek som roar barnen en stund!

Gör inte som vi gjorde en gång bara. Vi hade då fyra barn och de hade haft godisuppehåll i ett år. Dagen innan resan fick de sin belöning: en slant och en rejäl godispåse var att ha med på resan. Gissa vad sockret gjorde med våra barn på resan?! Vi hade fyra barn i taket i fyra timmar. Det var enda gången som jag kan minnas att det varit jobbigt och jag vet att det var helt och hållet vi vuxnas fel.

Han har varit på resa i veckan så han fick sova ut. Väckte honom 10.40 för vi hade bestämt att vi skulle ut och äta lunch. Tyckte han skulle få kaffe först. Det blev i alla fall en otroligt läcker lunch med fläskfile, sås och potatis.

Jag har saknat våra fredagsluncher. Ifjol jobbade mannen 80 % och varje fredag hämtade han mig på jobbet och så for vi iväg och åt lunch. För det mesta åt vi på vägkrogen men ibland, om det var fint väder, packade han matsäck och så åt vi nere vid ån. Hur mysigt som helst. I är när jag är mammaledig blir det inte lika lätt. Han jobbar i stan så det blir en bit för mig att åka. Men nu har vi bestämt att jag ska åka in på fredagarna och så gör vi samma sak fast tvärtom.

Nu är det lördagmorgon och mannen har åkt in med innebandydottern till stan. Hon ska till Skellefteå och spela något SM av något slag. Har inte riktigt koll. Det tar nästan en timme fram och tillbaka till stan för oss. När han kommer tillbaka ska sonen till backen. Ska åka bräda med en kompis. Mannen skjutsar tid honom. Sedan ska jag och S till hästen. Hon ska rida och jag ska förbereda en ny hage till honom. Ett av det två stona han går med ska ha föl snart och hon tycker inte om mín häst. För att det ska bli lugnt i hagen vid fölningen flyttar vi honom. Nya hagen sitter redan uppe men jag ska fixa grinden och ställa ut vatten.

Sedan ska vi äta och sen ska pojken hämtas i backen. Sent i natt, eller ev imorgon, ska dottern hämtas i stan. Hela dagen kommer att gå utan att vi får något vettigt gjort. Så känns det nu i alla fall.

Bjuder på dagens bild:

Jag jobbar fortfarande med att hitta min design på bloggen. Jag känner att jag är en bit på väg men det är långt kvar till målet.

Idag ska jag sitta vid datorn, städa (lite) och dricka kaffe hos svärmor. Hon ställde en fråga igår som jag ska ge svar på idag. Det blir nog bra.

Nu på stört ska jag ta itu med min försummade bilddagbok. Jag har bilder för hela januari som ska ut.

Nu kör vi...

Fick sova till 0705. Rätt ok med tanke på hur sent det blev igår. Lillan vaknade och ville ha mat. Jag tog henne till sängen och matade henne där. Hon var på bushumör. Det är så kul när man ser hur det blänker i henner ögon och hon försöker hitta på bus. Det blir ju inte så mycket eftersom hon är så liten. Jag kan tänka mig hur det blir när hon blir större.

Idag ska Sanna och Ida ta bussen till hästen. Sanna ska rida en stund och sedan ska hon hålla ridlektion med Ida. Sanna får ringa när det är Idas tur så åker jag upp då. Ska blir kul.

Lina ska till stan och träffa pojken. Blir väl en macka på Subben misstänker jag (eller om hon sagt det?). Pelle och jag ska göra kalvsylta. Det ska bli kul för det har jag aldrig gjort förut. Borde kanske koka lite godis med.

Jag vet inte riktigt vad Tim ska göra. Han vill till kusinerna och sova över men han har också sagt att han tycker att vi ska klä granen ikväll. Det går ju inte riktigt ihop. Vi får se hur det blir.

Torsdag var inte någon bra dag. Oroade mig för fredagen och det påverkade naturligtvis torsdagen. Städade lite och lagade mat på torsdag i alla fall.

Fredag blev kanonkul. Var så kul att julpyssla med våra vänner. Dottern hade klasskompisar hemma hos oss vilket passade bra eftersom vi var borta. De hade visst också kul.
 

En del av julpysslet.

Lördag åkte vi in till stan och handlade det sista inför julen. Nu är allt klart, förutom vissa detaljer kring maten.

Söndag var en lugn dag. Sanna for till hästen och jag följde med. Tog en promenad med lillan och Buz medan hon red. När vi kom hem fick vi sätta fart för vi var hembjudna till mina föräldrar på middag. Min bror var också där. Mamma och pappa har varit gifta i 40 år nu.

När vi kom hem blev det film hemma. Blev lite för sent men det är ju lov nu :D